23. The Books

ihus-2
Han vaknade i sängen och sträckte försiktigt ut det skadade benet. Igor kände ingenting. Och inte över axeln heller. Ingen smärta alla och han kunde röra armen obehindrat. Han satte sig upp i sängen, synade benet men inte så mycket som ett ärr syntes. Hon stönade till, vände sig mot honom och sa: – Jag ser att du mår bättre nu. Han tittade på henne och utbrast: -Men hur ?

Hon log emot honom, steg upp ur sängen naken, gick ut i köket och tog ner en morgonrock som hängde bredvid det rödprickiga tvättfatet. Han kunde inte låta bli att se åt hennes håll när hon gick ut. En mycket vacker kvinna tänkte Igor. Mycket vacker. Hon tände i spisen, satte vatten på värmning och såg upp mot honom. – Du sov oroligt inatt! Hon pekade på boken innanför hans tröja. Du tog emot den ser ja. Precis som jag gjorde. Och du har hållit krampaktigt i den hela natten.

Vad är de för böcker, började Igor men Irmgard avbröt honom med en vänlig men bestämd gest. – Inte nu min vän, nu ska vi äta. Du behöver all energi du kan få för du är fortfarande svag. Hel igen, men svag är du fortfarande. Hon hjälpte honom ut i köket, lät honom sitta ner och plockade fram mat som till största delen bestod ostar, bröd frukt och bär. Hon ställe fram en mugg år honom med en tjockflytande gråaktig sörja och ville att han dkulle dricka den. Den kväljde honom men hon proposade på att han skulle dricka upp den. – Lyssna på mig. Du behöver krafterna för de kommer igen. De fann bara den ena ekorren förra gången och med bara en kan de ingenting göra- – Men, utbrast Igor, men vad…. Inte nu sa jag, svarade Irmgard, De kommer bara om natten för de tål inte dagsljus. Hon dukade fram en tallrik med grönsaker, en kanna kaffe och lite bröd till honom. Han lutade sig mot bänken och log när han kastade i sig maten. Han torkade sig om munnen och nickade ett kort tack till henne. Hon gick fram till honom, satte sig på andra sidan bordet och såg honom djupt i ögonen. -Varför sprängde du öppningen i berget? Varför stängde du porten? Han flackade med blicken för en sekund innan han såg upp. -Jag kunde inte tillåta att fler kom hit och förstörde även denna sista utpost. Detta stycke orörd mark som aldrig har nyttjas eller förstörts av människan. Han lutade huvudet bakåt och brast ut i ett gapskratt. Gick runt honom och lät sin mjuka hand smeka hans kind. : Försåt du inte? Förstår du verkligen inte vad som hände när du gick in genom den dörren? Igor skadade på huvudet och satte sig på en sten. Irmgard sjönk ner bredvid honom och började berätta.

Hon hade jobbat på det kungliga biblioteket sen hon var liten flicka. Hade börjat som liten springtjej tack vara att hennes farfar som hade jobbat där sen han blev arbetsför och tack vare att han hade lagt ett gott ord för den mycket flitiga och noggranna tjejen som hon fick börja där. Irmgard var flitig hade lätt att lära och snart hade hon blivit bibliotekarie. Och det var när hon var i förrådet för att arkivera böcker som inte längre lånades så frekvent som hon hade fått syn på den. Boken som skimrade och hade de tjocka beslagen runt sig. Han hade alltid varit nyfiken lagd så han slog sig ner och började läsa i den. Det tog inte många tiotal sidor som hon förstod vad det var hon höll i. Det var en av de böckerna som tog från en sällskap som anlände till Göteborgs hamn någon gång få flera sekel sen. Hon hade läst om dem. Sägnen om dem, färgerna och vilka krafter var och en av dem hade. Den som en gång tog emot boken skulle inte under sin li1vstid kunna bli av med den för utan sin rätta ägare var den värdelös. Man hade talat om dem i sekler och decennier men ingen hade någonsin sett dem. Men Irmgard var säker på en sak. Hon berättade att hon hade läst ur den och att en helt naken fågel-liknande man hade kommit till henne. Igor jämförde böckerna och såg att de hade viss skillnad. Han la den i knät och skulle just knäppa upp beslaget när Irmgard lade en hand på hans. Du har Mogaroths och den gör du klokast att hålla stängd.

Böckerna har olika krafter, Min bok hjälper mig att tala med djur, ändra skepnad och utseende och den hjälper mig att kunna se världen genom djurens ögon. Igor såg ner på sig bok men då försvann hennes breda varma leende. Du har hans bok. Mogaroths. Gud förbjude. Den boken hjälper dig i strid, ger dig oanade krafter och den kan användas till många djävluska saker om den hamnar i orätta händer, – Jag lämnar tillbaka den, sa Igor. Inte vill jag ha en sån bok! irmgard log mot honom. Sa de inte till dig att den var din intill döden. Antingen tjänar den dig eller så tjänar du den. Så enkelt är det.

Hon plockade av från bordet, hjälpte honom tillbaka till sängen och drog de mörka gardingerna för fönstret. Hon hjälpte honom av med kläderna, bäddade ner honom, sot en liten stumd vid sängslanten innan hon också klädde av sig och kröp ner till honom. Den alltmer tilltagande blåsten störde dem inte alls.

%d bloggare gillar detta: