Att slås av en tanke – Dofter & Dagbok

I Söndags slog det mig. Det slog mig plötslig och precist när jag stod där vid sjön utefter promenadvägen. När jag stod där och beundrade de guldgula lövens dans över den spegelblanka vattenytan. Hur de försiktigt rörde sig fram och tillbaka. Ifrån och mot varandra. Precis som tektoniska plattor.

De rörde sig tillsynes lekfullt, men ändå nästan som planerat och i ett mönster. Fram och tillbaka. Ifrån och mot varandra. Om det var vinden eller bara en svag ström i vattnet. Ja, inte vet jag. På vattenytan syntes i vart fall inte en endaste krusning.

Det slog mig, när jag stod där.
Att det har blivit väldigt tyst i skogarna. Att den ivriga och levande fågelsången nog inte står att finna förens till våren igen. Och det slog mig att jag inte har märkt det tidigare och inte förens då.

Det slog mig även, att det doftade väldigt mycket, skog. Hösten och höstluften. Den som är så lätt att andas och den som med varsam lätthet bär med sig tankar, känslor och intryck. Att den också har förmågan att lyfta fram dofter som inget annat. Det infann sig ett märkligt lugn när jag stod där och även promenadkompisen (grannens hund) satt där bredvid och såg obekymrad ut. Hon brukar inte kunna stilla sig när vi är på hemväg, brukar mest vilja dra lite lätt i kopplet och gnälla lite svagt om jag stannar till, men inte då. Jag blundade, vände ansiktet mot solen och drog in för fullt. Det luktade skog, skog och ännu mera skog. Mossbevuxen skog, svampbevuxen skog och det luktade framförallt höstdränkt blandskog.

Jag öppnade ögonen igen och kikade ner i mössan jag höll i handen. Kikade ner på de nyplockade kantarellerna som låg däri, stoppade ner näsan och kände deras förföriska doft. Kom att tänka på hur de tycktes ha en annan färg så här sent in på hösten. Ljust guldgult vackra, precis som löven. Hur de kanske försöker maskera sig genom att anta den löv-guld-gula färgen. Kanske för att de ska få stå ifred en stund till, där i dikeskanten vid sjön. Att kanske de också vill njuta av utsikten, se lövens dans på vattenytan och att kanske också de vill stå där ifred. Kanske, för att bara sätta vackra gula färgklickar i mossan. Eller kanske bara för att de ska få stå kvar där och bidra med sin underbara doft.

Nåväl, jag fick med mig en hel del dofter, tankar och intryck hem. Jag kom att fundera en del på och runt det igår. Och så även idag. Om vilka dofter jag rankar högst. Och hur svårt, så gott som omöjligt, det verkar vara att ranka dofter. Kände i mig i vilket fall tvungen att nämna tre stycken eftersom jag ändå ägnat så mycket tid åt att tänka på dem. Så, utan ranking, här kommer tre dofter som jag är svag för och som får mig att må gott.

  • Kattungar, det finns liksom inget som doftar som kattungar och när man lyfter upp en kattunge, blundar och drar in dess doft. Ja då vill mitt hjärta helst slå några mjuka extraslag.
  • Kantareller, doften av gula kantareller, har så länge jag kan minnas satt igång något i min kropp, i mitt sinne som jag inte kan sätta fingret på. Kanske är det hösten, det friska, vetskapen om det som ska komma eller vad som. Något händer i vilket fall. Och jag gillar det.
  • Platsen och området mellan, mitt i och runt axel och hals, även med benämningen nacke. Det finns ju ett antal variabler att ta hänsyn till i det här fallet, men om gudarna och kemin är med på det så är det inte fel att förlora sig i doften från en kvinnas nacke. Får garanterat hjärtat att slå några hårda extraslag och vad som händer. Ja, det vete fan. Men häftig är det…
Säg mig, vad gillar ni för dofter ?

, , , , , , , , ,

One thought on “Att slås av en tanke – Dofter & Dagbok

  1. Inte alls helt enkelt, somliga dofter tar man så för givet. Men jag har funderat en stund och inte går det att rangordna och helt säkert glömmer man det mest uppenbara men jag tänkte ändå sätta ord på några personliga ”favoriter”, hm, sen kanske det inte går att hejda mig när jag väl kommit igång🙂 vi får väl se…men jag börjar:

    Tång – är man inte kustbo så uppskattar man doften av tång, kanske för att man längtar så konstant. Efter ytorna utan slut, ljuden när vattnet bryter, dynerna och all sand i sin förflyttning, luftströmmarna utan motstånd och så ljuset som inte går att uppbringa i de småländska skogarna. Tång är packat med doft, gödning säger en del – jag säger – l ä n g t a n.

    Nysågat trä – det är trevnad, värme, hantverk, stora händer, skog – t r y g g h e t.

    Sol”bränd” hud – det är doft av sommar, vatten, solkräm, avkoppling, skratt och leenden, liv – e n e r g i

    Kryddnejlikor – det är JUL och jag gillar verkligen hela kittet med bak, gran, pynt och ett ton ljus, brasor, kransar, allsång som snurrar ändlöst ur munnen –
    g e m e n s k a p

    Helsingborg och doften från Zoegas kafferosteri, oj oj oj – n j u t n i n g

    Bebisar – det finns inget som luktar som mjuk bebishud – k ä r l e k

    🙂 jag startar väl med dessa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: