Tystnad – Dagbok

Tystnaden är för mig inte besvärande. Tvärtom är den på många sätt en läkande nödvändighet, en pluspol eller det som behövs för att finna inre frid… 

Allt som oftast söker jag mig till tystnaden. Söker mig till den för att läka, hämta kraft eller för att ladda batterierna om man så vill. Kanske kan det vara för att den sociala dosen blivit för stor. Jo, han kan faktiskt vara sjukt social när han vill, inte tvingas till det och om ingen annan försöker tvinga mig till det. Den sociala otvungna biten, umgänget, kan fylla mig med en mäktig energi likväl som den kan vara förödande om den inte är frivillig.

Kan vara att man känner sig lite dränerad efter jobbet eller någon annan händelse. Kanske har någon energiätande person pluggat in sig i mitt system och dränerat mig på kraft. Kan också helt osökt eller utan anledning bara känna en längtan efter tystnaden och ensamheten. Att få vara själv med tankarna, att kunna släppa dem fria.

Man kan många gånger bara vilja drämma igen dörren, dra ur telefonen och ta några djupa andetag när man kommer hem. Att bara låta tystnaden omsluta, bedöva och fylla en från tårna och hela vägen upp till hjässan. Skönt är också att snöra på sig skorna, ta med sig grannens hund och ge sig iväg på långpromenad. Att pina sig, jogga i uppförsbackarna och finna den totala frid som infinner sig när benen börjar gå av sig självt. När tanken lättar och tycks sväva fritt. När den utan motstånd finner sina egna vägar och ändå fyller kroppen med ett behagligt lugn.

En tystnad behöver inte vara total. En tystnad kan vara att lyssna till ett behagligt musikstycke, att bara lyssna till Sirahs (kattens) kurrande, att känna hennes varma utandning mot mitt bröst och att befinna sig i tillståndet mitt mellan vakenhet och sömn för en stund.

Tystnad kan vara (som nu) att lyssna till brasans knäppande i vedpannan, att lyssna till elementens knorrande när värmen sprider sig ut i dem och en tystnad kan vara att bara lyssna till höstens vindar. När de, som nu, river omkring i de röda och gula lönnlöven och får dem att dansa i virvlar därute i skymningsljuset.

Tystnad i olika doser är för mig något absolut livsnödvändigt. Jag behöver den för att kunna hitta och behålla det för mig nödvändiga lugnet. Jag behöver tystnaden för att inte tappa bort mig själv och jag behöver allt som oftast tystnaden för att kunna hitta hem igen.

En tystnad kan vara så mycket mer än den totala tystnad som man oftast och lättast tänker på och associerar med när ordet tystnad kommer på tal.

Säg, vad är tystnad för er ?

, , , , , , , , , , ,

2 thoughts on “Tystnad – Dagbok

  1. Så väl du skriver tystnad, så precist att man finner sig sitta och nicka. Men så är det ju heller aldrig riktigt tyst – jag undrar om inte total tystnad kan vara skrämmande, har man ens upplevt det (funderar). Och då är ändå jag som du – att jag söker tystnaden och dess läkedom. Tystnad är väl mkt det som inte är direktriktat utan ett sk mjukbrus. Det som ger rum och plats för tankar eller bara meditation (behöver inte vara benenikorsochstirrapåettljus-grejen) utan att bara vara utan fokus eller fäste en stund. Ett stiltje att flyta runt i. Drivande. Närande.

  2. Har upplevt total tystnad och det är inte att rekommendera tyvärr. Tror nog att många av oss har gjort det utan att kanske tänka på det. De flesta har väl någon gång testat hörseln ?

    Lider av själv av tinnitus och har därför fått krypa in i den ljudisolerade kammaren på audiologen ett antal gånger.

    Kan lova att det inte är någon angenäm upplevelse att sitta där i ”total tystnad” Det är då man hör det eviga pipandet, susandet och surrandet som värst. Precis som man kan göra de första minuterna när man vaknat ofrivilligt på natten eller under de första ”tysta” minuterna när man vaknar upp på morgonen.

    Ett sätt att få någorlunda kontroll på och lära sig leva med eländet är just att söka ”tystnaden”.

    Den finner man genom att söka de ”tysta” ljuden och det som får en att finna lugnet och harmonin i tillvaron. Tex. En katts spinnande, en brasas lugna sprakande, inspelad valsång eller vad det än är som får kropp och sinne att hamna i harmoni och övergå i en laddnings-fas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: