Tårögd var hon

Träffade en äldre kvinna tidigare ikväll och det var ingen slump.

Det hade precis börjat mörkna ute och jag tyckte det var kallt när jag steg ur bilen. Jag slängde ett öga på termometern och trots att det bara var ett par minusgrader kändes vinden isande in i benmärgen. Precis som den kan göra när det är riktigt rått i luften. Jag tog några snabba steg uppför trappen, drog svärande handen över min kala hjässa och ångrade att jag inte hade satt på mig en mössa. 

Jag kom på besök hos henne och redan när jag steg innanför dörren såg jag att något var på tok. Att allt inte var riktigt bra och att allt inte var som vanligt.

Armen och handen darrade mer än vad den brukar och det påklistrade leendet ville inte riktigt sitta kvar. Det blev några hälsningsfraser och prat om dagen.
Jag talade om hur det hade varit på jobbet. Hon berättade om ledbesvären, ett fruktlöst försök att komma till läkaren och om en bekymmersam elräkning.

Hon talade om väder och jag talade den kalla vinden. Att den var rå och att det kändes som den gick genom märg och ben. Att det kanske var snö i på väg.
Vi talade om allt och vi talade om allt annat. Så som man brukar.

Till sist kunde jag inte hålla mig. Jag böjde mig fram över bordet, flyttade vasen åt sidan och frågade hur det stod till. Hur det verkligen stod till.

Då såg jag hur tårögd hon blev och till sist sträckte hon fram ett brev.
Brevet hoppade upp och ner och hon kämpade för att inte skulle tappa det när hon sträckte fram det över bordet. Jag ögnade igenom det lite snabbt, bet ihop käkarna och såg upp mot henne igen. Hon knep ihop munnen och läpparna darrade. Jag läste ett ett kontoutdrag och hennes pension hade sänkts.

-379 kronor tar de ifrån mig, sa hon.
– Klarar du dig sa jag?
– Får jag mindre i månaden.

Jag fick aldrig något riktigt svar på frågan och hon såg ut genom fönstret. Det var kolsvart där, utanför. Hon talade istället svävande om annat, att det hade varit mildare ute, om att jag skulle ta en kaka till kaffet, om hunden som låg intill elementet och sov. Och om allt annat. Som hon brukar.

Hon frågade istället om jag inte skulle ha en kopp kaffe till och hon ville väldigt gärna ha hjälp med ett korsord. Jag hjälpte till så gott jag kunde, vi pratade om annat och umgicks en stund, vi två.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med korsord men jag har förstått att korsorden för henne  är ett sätt att skingra tankarna. Och hon har för det mesta eller alltid två eller tre korsords-tidningar liggande på köksbordet.

Tiden gick för fort, jag drack en kopp kaffe till, klappade lite på hunden när den vaknade till och jag sa hejdå till sist.

Jag kände mig märkligt illa till mods när jag gick därifrån.
Jag tänkte på ett påklistrat leende. På hur svårt ett pålistrat leende kan ha att finna ett fäste i ett bekymrat anlete och hur svårt det kan ha att sitta kvar.
Jag tänkte på de tårfyllda, lätt blodsprängda och ljust blå ögonen.

Och jag tänkte på min mor.

Ju mer jag tänker på  det, nu i efterhand och ju mer jag läser om att Reinfeldt vill sänka inkomstskatten. Ja, desto mer övertygad blir jag om att det är fel.

För, jag träffar nästan dagligen på äldre pensionärer i mitt jobb. Ser de som knappt har mat för dagen. Träffar de som delar upp sina färdigpackade, varmhållna och återuppvärmda matlådor i två måltider för att de knappt har råd att äta alls.
Säg, är det ett värdigt avslut på en livslång tjänst åt välfärdslandet Sverige ?
Och, hur fan kunde det bli så här ?

Fredrik Reinfeldt hör du mig nu ?

Jag, och säkert många andra med mig, avstår gärna från de där extra hundralapparna vi kan vinna på en sänkt inkomstskatt. Ge tillbaka dem till pensionärerna istället, de behöver dem så mycket bättre oss.

Kan du lova det ?

Läs i Expressen, svt, E24, DN, AB

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

4 thoughts on “Tårögd var hon

  1. Fick en klump i halsen och blev väldigt berörd av det du skrivit.Nästan alla i samhället har blivit drabbade på något sätt av dessa nedskärningar men just pensionärerna är så sårbara. Dom får dom pengar dom får och kan inte jobba extra, plugga vidare eller på något sätt påverka sin ekonomiska situation. Att först ha slitit ut sin kropp under ett hårt arbetsliv för att på sin ålderdom behöva välja om man ska hämta ut sin medicin, göra sig fin i håret eller få sina värkande fötter omskötta är ett hån.

  2. Ja det är ett hån mot våra gamla och de förtjänar långt mer än vad de har idag. Har ingen aning om vad vår Herr Statsminister har i tankarna, vad som skulle kunna komma ifråga eller vad det skulle kunna ge i plånboken.
    Skulle kunna gissa på par hundralappar som max utan att ha en aning. Ett par hundralappar gör ingen större skillnad för mig, säkert inte för dig heller men det är garanterat mycket för en fattig pensionär i välfärdslandet Sverige.

  3. Det gör ont för mig att läsa detta och jag önskar att det fanns någonting jag kunde göra… Jag grät när jag äntligen insåg vad det är du har skrivit.

  4. Blev väldigt rörd och när jag läser detta så vandrar tankarna framåt i min egna framtid hur kommer detta att påverka nästa generation, mina barn? Det är till och med så att man funderar på om det är värdigt att sätta ett barn till livet i det samhälle som existerar i dagens läge.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: