Kapseln

Upp i en lånad kapsel,
ur en svartvit tavla och som mest i min egen, rymd

där finns en bild, en tecknad serie och kanske ett helt annat torn

där finns långa rader, där finns ljus som lyktor
där finns halta grodor och inte minst en blind kanin

och som de viskar
uti mitt öra

som de ter sig nära
när de är som mest och  jävligt tätt intill

de viskar namnet, de visar framåt
talar vind, lovar ljus och annan tid

jag ramlar bakvänd trappa
snubblar, tvekar och jag vill som mest fly därifrån

för som i ett kanske, i ett kapitel,
på en tummad sida. Ses då örat vikt

och där väggar ivrigt lyssnar
försöker jag att fly

men de viskar i mitt öra
”seså min vän, håll nu ut”

”hos oss
är du ärlig och den du är”

och när månen ter sig lägre
är den inte längre, ett moment, ett liv

för utefter långa korridorer
står det plötsligt män i ljusa kostymer, de ler

och i det öppna fönstret
blåser vinden

och du,
du blåser så sakta, där förbi

, , , , , , , , , , , ,

One thought on “Kapseln

  1. Som total ”poesinovis” kan jag inte riktigt sätta ord på vad jag känner när jag läser detta…..
    Tror att – Faan så vackert ! får räcka som kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: