Hur det är att gifta sig?

Funderade lite förut. Vet egentligen inte varför och det kan kvitta, men. Hur känns det att gifta sig och att vara gift ?
Jag menar, känns det annorlunda dagen efter?
Att tex kunna säga till sina arbetskamrater: Jag och min fru var i skogen och plockade svamp igår.  Det var mysigt må ni tro!
Eller: Jag och min fru ska äta lax till middag ikväll !

Det borde rimligtvis kännas lite annorlunda om man tex varit tillsammans med en ”Vera” i  fem år, och sedan gifter sig med henne? Varför gör man det annars?Är det så att man kanske dagen efter bröllopet vaknar upp bredvid sin käresta och att den nu känns som mer, än just bara ”Vera”?
Att man får en speciell du-och-jag, du-min man/fru-känsla, blir ett mer oss än vi ? Känns det kanske som att vara nykär igen, pånyttfödd eller är det ingen större skillnad alls ?

Ja, inte vet jag. Jag har själv aldrig varit gift och hur jag än vrider och vänder på det så kommer jag inte fram till något vettigt svar. Men jag skulle gärna vilja veta.

Skulle också gärna vilja veta hur det känns dagen före giftermålet, under akten och direkt efter. Om man får någon sensationskänsla, något rus, eller tvärtom.
Kanske känns det bara tomt och väldigt dyrt ?

Just det funderade jag på förut i bilen. Och jag kom väl fram till att jag förmodligen aldrig kommer att få veta det om ingen talar om det för mig.
Någon som vet eller bara tror något om hur det känns  ?

, , , , , , , , , ,

3 thoughts on “Hur det är att gifta sig?

  1. Jag tror många gifter sig av samma anledning som man skaffar barn i ett ostabilt förhållande. man inbillar sig att det ska föra varandra närmre. Vilket kanske fungerar för stunden men man är snart tillbaka i vardagen trots ringar och samma efternamn.

    Själv hade tanken inte slagit mig men när frågan kom fick jag nån sorts egokick och svarade JA bara jag slapp kyrkan & prinsessklänning.
    Ärligt talat var nog planeringen av resa,beställning av ringar mm det roligaste eftersom jag råkar vara ett planeringsfreak 🙂

    Sagt och gjort, ringar byttes & skumpa dracks under trevliga omständigheter. En liten identitetskris uppstod i och med namnbyte men det gick över. Över gick också det pirr och den spänning som en gång fanns, man började ta varann för givna och glömde bort att skämma bort varandra.
    Benämningar som ”Kvinnan i mitt liv” & ”Lilla hjärtat” blev frugan och ”hon jag delar tidningen med”vilket inte uppskattades..

    Naturligtvis höll det inte och med facit i hand så skulle jag sagt NEJ på frågan. Men den resan har lärt mig en del.
    Det finns bättre och roligare sätt att komma varandra nära på, skäm bort varandra ofta än att lägga ruskigt mycket pengar på ett tillfälle och sluta för ”Guds skull” aldrig kalla varandra för banala,rara och barnsliga smeknamn..

    Så svaret är att äktenskapet är att invaggas i nån sorts falsk trygghet och helt onödigt, enligt mig. Men jag är helt övertygad om att andra tycker att det är det största som hänt i deras liv och jag är väldigt fascinerad av äldre par som varit gifta i 50 år och fortfarande går hand i hand. Hur sjutton lyckas dom?!!

  2. Oj !
    Måste bara få tacka ”Den Otåliga” för en väldigt välformulerad och för en rakt igenom mycket läsvärd kommentar!

    Du lyckades effektiv avglorifiera giftermålet och det var nog lite som jag befarade att det kunde vara/bli. Ska erkänna att han kanske hade hoppats på en sockersöt och mega-romantisk historia som kunde hade fått de där druvkärnorna han svalde förut att växa sig till vindlande vinrankor längs ryggraden av hög mys-pys-faktor men det sket sig rejält😉

    Och ja, han är nog en hopplös drömmare/romantiker någonstans långt långt därinne trots att han borde veta bättre vid det här laget…

    Jo, avundas nog de där som hållit ihop i 50 år och fortfarande är sjukt kära och lyckliga. Var finns receptet ?

    Nåväl, nu ska han klappa katten och uppleva en stunds kravlös kärlek innan det är dags att sova.

    Tack igen !

  3. Jag är ledsen om jag krossade din rosenröda dröm om äktenskapet, det var ju inte riktigt meningen men du frågade ju….;)
    Men kan inte romantiken & kärleken frodas precis lika bra utan ringbyte och löften (som alltför ofta bryts) då?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: