Kära dagbok

Så kom det då, en kvart i sju.
Regnet faller sakta, nästan som för att be om lov.
Skänker liv åt bränt gräsmatta och ger syre till luften.
Tvätten fläckas, små mörka prickar.
De parar sig.


Dagen varm, som mest plus trettiofem.
Havererat glas, en duralexexplosion.
Förstörd middag, skuren hand och splitter i alla fem.

Åskan lurar, hörs långt bort.
Helgen, den var alltför kort.
Mitt fönster, bromsar ett vilset bi.

This heat, is almost killing me…

, , , , , , , , , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: