Leijonhufvud

Var igår ute på vägarna i tjänstens vägnar som det så fint heter. På jobbet och i bilen alltså. Hade vissa svårigheter att hitta rätt och bromsade in och frågade vägen när jag såg en äldre herre som stod i sin trädgård och beskar buskar och träd. Det var en rundmagad man i 75:års åldern med keps, storväst och ett par rejält tilltagna stövlar med hål i. Han var pratsam, uppskattade att jag körde sakta förbi hans ägor och ville gärna växla några ord. Jag tog mig tid, steg ur bilen och njöt några minuters sol i hans sällskap. Och ibland blir det bara så. Att man klaffar, njuter av varandras sällskap och trivs. Innan jag åkte därifrån fick jag en kraftkram av honom och han stack tre snidade lejonhuvud i min hand. Han ville absolut att jag skulle ha med mig dem som gåva och att betala för dem kom inte på fråga.

Och det här inlägget faller osökt under kategorierna vardagsberättelser, värdelöst vetande och intressanta möten.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: