Igor hade suttit vid rastplatsen ett tag och elden började sakta falna. Han skvätte ut det sista av kaffet i kåsan över den grånade glödbädden och följde rökens långsamma ringlande med blicken tills den flöt ihop och försvann i det täta bladverket. Maten hade gjort honom trött och han ruskade på huvudet när ögonlocken föll ihop. Han ville inte somna men det ihållande susandet från vinden sövde honom där han satt med ryggen mot den grova stammen.
Det drog in honom.
Han flög tätt över topparna på körsbärsträden, dök mjukt ner under ormbunkarna, rundade hallonsnåren med kraft och käppen drog honom rakt in mot lindarna. Han flög tätt över marken, i hög fart och Igor log. Han såg slätterna försvinna bakom honom, han kände den bekanta lukten från myrarna, fyllde lungorna med den svala luften och han skrek av full kraft när han mot sin vilja än en gång drogs bort. Bort från den livgivande luften och bort från lindarna drog den honom. Över åsen och ner mot den nu kala lönnen som spretade med sina giriga fingrar upp emot honom.
Han vaknade med ett ryck.
Sucken var tung och han plockade ner sina saker i ryggsäcken sträckte sig efter käppen när han kände att det sved i nacken. Han kände efter och fick snart tag i fästingen. Drog loss den, synade den gråblänkande varelsen där den låg på hans långa tumnagel. Utan huvud låg den där, läckte hans blod och han sprätte iväg den med ett fnysande. Den gjorde en båge i luften innan den landade på glödbädden där den sprack upp med ett poppande ljud. Igor tog ett fast tag om käppen och stegade iväg och efter bara några steg kände han att han hade en sten i sin sko. Han satte sig ner, snörde av sig den, plockade ur den vassa stenen och plötsligt kände han sig väldigt hungrig igen…
