| Chorus: E pensando di lei Mi sopragiunse uno soave sonno- Ego dominus tuus Vide cor tuum E d’esto core ardendo Cor tuum (Chorus: Lei paventosa) Umilmente pascea. Appreso gir lo ne vedea piangendo.- La letizia si convertia In amarissimo pianto- Io sono in pace Cor meum Io sono in pace Vide cor meum |
Chorus: And thinking of her Sweet sleep overcame me- I am your master See your heart And of this burning heart- Your heart (chorus: She trembling) Obediently eats. Weeping, I saw him then depart from me.- Joy is converted To bitterest tears- I am in peace My heart I am in peace See my heart |
Vi höres…
Andra bloggar om: Vide Cor Meum, Patrick Cassidy, You Tube, Opera
Que?
Lotta: Förstår reaktionen
Ville inte skriva något om Vide Cor Meum för jag ville att det skulle upplevas istället.
Jag hörde stycket första gången när jag såg filmen Hannibal och jag blev mycket tagen över hur vackert det var. Det ligger som ett favoritspår i min ipod och jag lyssnar på det ganska ofta då det får mig att må bra helt enkelt.
Om jag har förstått det rätt så är det baserat på ett verk av Dante och det beskriver hans stora kälek till Beatrice.
Musiken som du också kan höra i filmen Kingdom of Heaven är för mig lika ljuvlig som nyslungad honung.
Lika sorgsen som ett sista avsked från någon eller något man har hållit av under en lång tid och nu ska skiljas ifrån för alltid.
Och när jag lyssnar på Vide Cor Meum blir det som om jag täcks av ett helande, läkande, lugnande och återladdande moln av musikalisk perfektion.
Ungerfär så ligger det till.
Jag får en känsla av djup vemod, som om ett avsked från en vän, någon man älskar, ett förhållande tar slut, en omöjlig kärlek, avsked för att aldrig återvända, mina ögon fylls av tårar varje gång jag hör detta.
Mjuk melodi,fylld av allt människan är kapabel till, med kärlek och sorg.
Vill inte att kärleken tar slut, vill vara kvar hos dig, vill inte förstå, vill inte lämna dig, tanken svindlar jag kan inte sluta älska dig, ser dig framför mig,känner dig, anar dig,
vill bara vara nära dig.
Om du visste hur mycket jag saknar dig, hur mycket jag älskar dig, om du förstod.
Fint skrivet Thomas
För mig har den spelat samma roll, jag föll direkt
för låten och den ligger mig varmt om hjärtat.
Man formligen känner hur stark kärleken är mellan dom.
Arian är helt enkelt fulländad…
Det känns nästan pinsamt overkligt att den inte skapades av någon av de stora som exempelvis Bach, Verdi eller Händel utan istället av en vanlig dödlig, Cassidy, och dessutom i vår egen samtid.
Nåväl jag tror åtminstone att den eminente Hans Zimmer deltog på ett eller annat sätt vid skapandet av musikstycket.
Men som någon så insiktsfullt skrev, det här stycket ska upplevas. Det finns, enligt min uppfattning, inga egentliga ord som kan skänka rättvisa till mästerverket.
Idag när jag promenerade i en okänd höstklädd park rörde sig något bland trädstammarna, försökte lyfta från den lövklädda marken. Nyss hade den förmodligen stött sitt huvud mot en glasruta eller en bil i sin fria flykt. Den stora blå duvan föll över på rygg, gav ifrån sig ett förskräckt ljud när jag närmade mig. Bukens fjäderdräkt vit, vingarna hjälplöst utfällda, i näbben ett mörkrött stråk. Jag lade mina vantklädda händer försiktigt om den, vände fågeln så att den skulle få lättare att andas. Nu stöttes mera blod upp ur krävan. Efter få ögonblick lade den ner sitt huvud mot lövtäcket medan jag stödde dess kropp, slöt sina ögon – och var stilla… så vacker…