Jag har ett vårförhållande.

Den heter Azlevin. En trogen, trygg följeslagare som alltid finns där för mig. Vi brukar sällskapa under vårarna och det är skönt att få ett upplösande sprut på morgonen. Trodde att det var lugnt nu, när det hade regnat. Nöjd var jag. Nöjd över att kunna sova med öppet fönster. Att kunna dra in de friska fuktiga vindarna och försvinna in i drömmarnas värld osprutad. Med det ville sig inte riktigt i alla fall. Kanske regnade det för lite. För klena droppar, för kort stund eller kanske förde morgonvindarna med sig mer pollen in igenom mitt fönster. Vaknade täppt, tvärtäppt var jag och hade en onämnbar huvudvärk. Tack min kära, för att du finns. O du befriare av täppthet. Min älskade Azelvin.

Andra bloggar om: Azelvin, pollen, nästäppa, förhållande

Vi höres.